Det ultimata ansvaret, den outsägliga gåvan

Uppdaterat: 8 juli 2020

Barnen är beroende av oss. Utelämnade åt vår omsorg. Vårt beskydd. Vårt engagemang och vårt tålamod. Av oss. Av hela oss.

Inifrån och ut, uppifrån och ner. Vår tid, våra pengar, vår kropp, vårt hem, vår luft. Allt ska vi ge. För det är nämligen vad de gett oss. De har inte bett om att födas rakt in i vår famn. Inte heller kunnat förbeställa några extra kvalitetsförmåner. De får ta vad de får. Så förutsättningarna är rättvisa.

Men sedan om de skakiga, nyblivna föräldrarna ser det som en fantastisk förmån eller som en plågsam uppoffring. Det är bara upp till oss. Till dig. Att själv bestämma. Den stund som barnet lämnar mammas mage så är det helt enkelt upp till bevis. Vilka vill vi vara? Personer som för barnet framåt och får honom eller henne att utvecklas, blomstra och stråla? Eller personer som ska ligga denna lilla människa till belastning? Vad vill vi skicka med i denna lilla person personliga ryggsäck? Bly? Matsäck? Surpiller? Goda erfarenheter? Vi har ingen att skylla på om vi blir fullkomligt usla föräldrar. Det lilla knyte som vi håller i vår famn ska inte behöva drabbas av det som en gång drabbat oss. Ska inte behöva möta våra svarta spöken. De har nog med att titta efter spöken under sina egna sängar. De ska inte behöva ansvara både för sina egna och sina föräldrars spöken. För om vi är usla föräldrar så är det vårt ansvar att göra någonting åt det.

Att vara förälder är det ultimata ansvaret. Lika ofattbart fantastiskt som skrämmande ända in i benmärgen. Vi har helt enkelt ansvaret att göra vårt bästa. Inte anstränga oss lite grand när det passar oss. Utan vårt allra bästa. Verkar det svårt? Det är det. Om man krånglar till det. Så gör inte det. Gör bara ditt bästa. Och läs det här: Ett barn Ett barn som lär sig bli kritiserad, lär sig fördöma Ett barn som får stryk, lär sig att slåss Ett barn som hånas, lär sig blyghet Ett barn som utsätts för ironi, får dåligt samvete Men ett barn som får uppmuntran, lär sig förtroende Ett barn som möts av tolerans, lär sig tålamod Ett barn som får beröm, lär sig uppskatta Ett barn som får uppleva rent spel, lär sig rättvisa Ett barn som lär sig vänskap, lär sig vänlighet Ett barn som får uppleva trygghet, lär sig tilltro Ett barn som blir omtyckt och kramat Lär sig att känna kärlek i världen (okänd) Leonard blev rejält sjuk idag. Han fick penicillin som han tappert tog utan att knorra. Vid läggdags låg han på vår dubbelsäng och såg på barnprogram. - Mamma kom och mys med mig! kraxade han - Ja, gubben, alldeles strax. Och som så många gånger förr blev strax en ganska lång stund. När jag sedan kom ihåg att han väntade på mig i sovrummet skyndade jag mig dit, för att hitta honom fridfullt sovande tillsammans med sin älsklingsgiraff. Hans ansikte var änglalikt där han låg. Ett stygn av dåligt samvete högg hårt i mig. - Åh Leonard, jag skulle ju mysa med dig, viskade jag lite för mig själv. Då sträckte han ut armarna fortfarande blundande och sa med sömndrucken röst: - Ja, mamma, mys ... Så jag gav honom en lång öm kram och bar sedan honom till sängen. En fantastisk förmån, det är vad det är. Att vara förälder. Jag är allt annat än perfekt. Men jag har förmånen att veta att jag har en ny dag med mitt barn imorgon. En ny dag att ha chansen att i alla fall försöka vara det bästa föräldern ett barn någonsin kan ha. En utmaning En outsäglig gåva Att förvalta denna gåva är en förmån Och vårt största ansvar är att förstå det

0 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla