Sverige går på halvfart. Om ens det. Snigelfart. Inom kommunen där jag arbetar, så höjer man på ögonbrynen när det faktiskt sitter någon på sitt kontor i juli, snarare än tvärsom. Det är som att gå omkring på ett spökkontor. Fast på dagen. Med strålande sol retsamt strilande in mellan de gråmönstrade kommungardinerna. De tomma kontorens lyckliga innehavare låter gladeligen alla instängda arbetande kollegor veta att de är på semester och skriver gärna detta ord med många utropstecken på sin lilla whiteboard vid dörren. Och så ritar de en sol bredvid. För det ingår ju i semesterförväntningen. Naiva som små barn förväntar vi oss sol på semestern, trots dyster statistik. Så i år händer det! Snart börjar vi nog tro på jultomten också. Sommarstiltje. Snudd på sommarstängt. Vi är några tappra själar som traskar runt här och sticker ut näsan på lunchen och upprätthåller någon slags ordning här inne. Och jag som har ett arbete som riktar sig mot människors väl och ve, får i mitt stilla sinne bara hoppas att även dessa människor också har tryckt på paus över sommaren. För vi är inte många som kan svara i telefonen om det krisar. Jag hoppas de tänker på det innan de krisar. Sommaröppet är något helt annat. Det är platserna där de samlas. Alla de där shortskäcka glasslickande semesterfirande, som inte är på kontoret och kollar mejl. Nöjesparker, campingar och trädgårdskaféer är sommaröppna. Som flugor runt en kobajs surrar de. Otrevlig liknelse. Som getingar runt en tappad glass samlas de - semesterfirarna. Köerna ringlar sig långa när alla kom på samma härliga idéer.Stranden och glasskiosken är ju helt klart en vettig platser att vara på. Men Clas Ohlson? Köpbehovet verkar stiga lika starkt som sockersuget på semestern. Jag, som arbetande utböling, tappade hakan idag på lunchen. Här brukar jag i ensam majestät få regera med mina små muttrar och plastvattenkannor och nu fick jag trängas mellan massa saktgående kunder som frågade om det var sprit de hade bakom kassan (det var det inte) och hur man hittade trossar till båten och flugfångare.
Jag ville mest säga; Hörni människor! Ge er ut i solen. Köa på Furuvik, åk över Ölandsbron eller lyssna på sommar i P1 istället!
Semester anser jag är en definitionsfråga. Jag skulle vilja definiera det som "ett tillfälle att få ägna sig åt sådant som man annars inte har så stor möjlighet till". Alltså för mig; inte stressa runt, svettas, bära, vakta, kladda och räkna till tio. Typ som man gör på stranden och nöjesfält. Typ som jag gör alla dagar, hela dagarna, med min tre småchefer.
Att ha det lugnt på jobbet är som att vara ledig. Inte som vanlig vilosemester, men så nära man kan komma. Det lullar på. Jag gör det jag ska. Ringer några samtal, skriver lite anteckningar, tar en fika och blippar på datorn.
Jag får vara för mig själv. Ha det tyst och lugnt. Ingen som drar i mig (rent fysiskt). Ingen som jag måste vakta. Inget kladd. Jag skulle gärna ha traditionellt sommarstiltje och slöa i solen med en bok. Men eftersom detta aldrig skulle vara möjligt för mig så får jag min dos att välbehövd sommarstiltje på jobbet.
Kanske lite alternativt. Kanske inte vad man drömt om. Men det är i alla fall en sorts sommarstiltje. Bättre än ingen.