Avhysning

Det bor en Trötthet bakom mina ögon. En oinbjuden hyresgäst under allt för många år nu. Tiden är inne för avhysning.  


- Du behöver trycka på avknappen ett tag. 

Så löd slutligen doktorns ord, efter att en timmes samtal. Avknappen. Finns det en avknapp på livet? Nej, det är ju det som är kruxet. Det var därför jag satt där, hos Dr A-M och vände ut -och in på mig själv. Jag är som en dator som gått med fulla fläktar i flera år nu, processorn är ilsket överhettad och den ena varningstexten efter den andra upplyser om att mjukvaran riskerar haverera. 


Avknappen. Jag ramlar nästan av stolen av lättnad. Som att jag upplöstes och rann ut som en deg på det vita doktorsrumsgolvet. 


Jag hade vänt ut -och in på mig själv för att ge henne en sådan rätt bild som möjligt. Jag vibrerade i hela kroppen. Som om jag fysiskt hade ryckt ut delar av hjärta och själ, så hon kunde göra en läkarundersökning av de berörda kroppsdelarna och en korrekt bedömning. Med mina nästan hasplande, osammanhängande myllrande beskrivningar av livets alla detaljer, var det som att hon klämde och kände på mitt inre, lade det under lupp och analyserade resultaten. Alla kort på bordet. Med mig själv och mina sista krafter som insats. 


Avknappen. Doktorn gav mig tillgång till en avknapp. Att låta processorn gå ner i viloläge. Fläktarna får tystna och datorn svalna. 

Jag har haft en känslan av ständig trötthet i flera år nu. Gruskänslan och ansträngningen att hålla ögonen öppna är så konstant att jag för något år sedan gick till optikern och nästan hoppades att hon skulle hitta nåt fel på synen. Inte ens en liten översynthet. Men när sockerdrickan började pirra innanför pannbenet. Och en känsla av frånvaro och oförmåga att arbeta. Ni vet, det står "loading", men inget händer. När varje liten detalj kräver en maxansträngning. 


Avknappen. Tröttheten har snyltat på mitt liv länge nog nu. Det är dags att återta mitt eget liv. Det går väl inte på en handvändning. Efter fem-sex år av konstant uttag på anspänningskontot så är minussaldot kraftigt. Må det ta den tid det tar. Dr A-M har hjälpt mig med en avknapp, i alla fall under en tid. En värdefull tid. Min vän Christer ger mig verktyg att förstå min mjukvara. Och resten får jag göra själv. Genom att helst inte göra någonting. Men kanske framförallt med att sluta med att köra över mig själv hela tiden. 

Tröttheten. Tiden är inne för avhysning. 

0 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla