Jag unnade mig en stund i sagans land ikväll. En god vän till oss dök upp som en god fe mitt när kvällsbestyren låg på maximal nivå hemma i vår lilla stuga. Han löste av mig för en kväll och jag kunde med lättat hjärta åka hemifrån ensam, utan att känna att jag lämnade min trötta man i sticket. Det blev bio. Filmen Narnia i 3D. Tacksamt lät jag mig slungas ut från verkligheten, från vardagen, från biosalongen - och in i sagans värld. Det är inte bara barnen som behöver fantasi. Vi vuxna, vi föräldrar, behöver det också. Kanske särskilt vi, för att vi inte ska skrumpna bort i vår lysrörssterila vardagsvärld. Hos barnen kommer fantasin så naturligt. De kan titta på en detaljrik illustration i en bok och trevande försöka nypa tag i figurerna i bilden. Som om de fanns på riktigt. Som om de såg att de rörde sig i bilden. Var levande och verkliga. Precis som (utan att säga för mycket) i filmen Narnia, då en tavla blir ingången till en annan värld och ett helt hav kommer stormande ut från dess ramar.Leonard går ibland runt i huset, helt tyst och bara tänker. - Vad tänker du på? frågar jag honom ofta. Då brukar han bara på mig med klurig min och säga: - Jag vet inte. Men jag vet att det är något spännande! Är inte det en helt underbar förmåga? Att bara kunna svepas med i tankar, som inte alltid måste vara så praktiska och fruktbara, utan bara spännande. Jovisst, det har vi alla gjort. Någon gång. Kanske för länge sedan. Men jag kan nästan med säkerhet säga att vi gör det för sällan. Kanske skulle vissa stressrelaterade problem kunna botas med helt vanlig, hederlig fantasi? Men det här med fantasi kräver lite av oss förvuxna människor. Att våga bege oss in i fantasins svindlande vägar och för ett ögonblick släppa greppet om vår realism. För realismen är ganska trygg att hålla sig i, är sällan nyckfull eller oberäknelig. Vi vet vad vi har att hålla oss till. Vad som är på riktigt. Men var inte oroliga, när ni kliver in i er egen sagotavla. Vi har världens bästa guider som kan leda oss in i detta okända land, kallad Fantasins Värld. Våra egna barn. Här är barnen prinsar och prinsessor och kloka, allvetande mästare. Jag tror vi behöver låta barnen ta hand om oss för ett ögonblick. Göra ett besök i Landet Fantasi. Det tror jag att vi skulle må bra av.
top of page
bottom of page
Comments