I förrgår var en hemskt jobbig dag. Igår var en jobbig dag.
Idag var en bra dag.
Livets berg -och dalbana tar oss med på hissnande färder över tvärhöga berg, svindlande höjder, branta stup, mäktiga nedförsbackar och nattsvarta dalar. Och som mor för tre små änglabitar, så är brakar denna färd fram iljusets hastighet.
Minut för minut, timme för timme, sveper alla skiftningar förbi.
Glädje - zoooom - svischar förbi, förtvivlan - zooom - svischar förbi, lycka - zooom, frustration - zooom, förtjusning - zooom, missmod - zoooooooom ...
- Takto, sa Henry idag och mitt hjärta spratt till. För han och hans syster verkar annars ha gjort en pratvägrar-pakt. De säger konsekvent bara "mamma" och "pappa" till allt och alla. Men idag, ett nytt ord ... ! - Sa du traktor, Henry?! utropade jag. Glädje. - Nu är det dags att sova, säga god natt. - NEEEJEJEEEEEJEJEJEJEJJ, skriker Signe och Henry i stereokör. Just det. De kan säga ordet "nej" också. Missmod.
Leonard får en drömmande blick vid matbordet och säger: - Mamma, tänk om jag kunde vaja med dej på jobbet så ofta jag ville! Då skulle jag baja sitta på ditt kontoj och titta på alla fina bildej du haj på mej, Signe och Henju, föj de äj sååå fiiina. Åsså skulle jag pjata med dej näj du jobbaj. Och så om du pjataj i telefon så skulle jag baja sitta tyst - och titta på bildejna ... Lycka.
Känslorna skiftar så snabbt att det är fartränder på dem. Men huvusaken är att motorn inte skär ihop när jag är på botten. För attpassera igenomden svarta dalen då och då är jobbigt, meninte livsfarligt. Det står jag ut med. För att jag har hoppet kvar. Att något annat väntar runt nästa krön.
För idag var en bra dag.
