Tålamod. Detta lilla ord. Denna beundransvärda förmåga. Denna gudalika egenskap. Denna mest väsentliga förmåga i föräldraskap, må den liknas vid syre.
Utan den kan vi inte leva och överleva i egenskap av föräldrar. Så därför står det klart för alla att förstå - varför jag så ofta kippar efter andan. Jag tror jag ska ramla ihop och dö, som en astronaut förlorad ute i rymden. Om man skulle sätta alla föräldraegenskaper på piedestaler, så skulle "tålamodet" ligga så högt, att det svävade bland molnen. Omringade av små sjungande änglar med guldkronor på huvudet.För när allting kommer omkring - så handlar det alltid om tålamod. Det finns inga andra förklaringar, inga andra orsaker eller undanflykter. Det är att ha tålamod som gäller - och inget annat.
När barnen skriker och bråkar med varandra, så är de fullt normala. Vad ska man göra? Prata lugnt med dem. Vad krävs för att detta ska ske? Jo, tålamod.
När tre barn vägrar äta maten man lagat och säger att den är "äcklig som bajs". Vad ska man göra? Man ska förklara vad som gäller vid matbordet, med lugn och pedagogisk röst. Vad behövs för att man ska kunna göra detta? Jo, t-å-l-a-m-o-d.
När man har, ja, typtvå3-åringar som med blixtrande ögon inte tillåter att man hjälper upp i bilbarnstolarna (när man har svinbråttom). Vad ska man göra då? Låta dem klättra själva. Vad krävs då? JO, TÅLAMOD.
Vår barn är normala. De trotsar, bråkar, retas, leker, skriker, upprepar, vägrar, provocerar och testar- helt enligt sina åldrar och faser. Det ÄR inget fel på dem - än hur FEL det känns! Syret, man saknar syret!Vi som föräldrar är egentligen ganska insatt i vad som krävs av oss. Jag har gått på föreläsningar, läst böcker och diskuterar både privat och professionellt om vilka som är barnens olika behov, beteenden och behov av vägledning. Så, detta borde ju göra oss till ypperliga föräldrar. Yes indeed! Om det vore så enkelt.
När man gick där med sitt första barn i magen så oroade man sig för en himla massa grejer. Barnets hälsa och utveckling. Om att man skulle veta allt som krävs av en förälder och barnuppfostran.Men det jag inte hade kunnat föreställa mig, var det endast var en enda sak som skulle bli rent avgörande. Har man bara detta, så klarar man nästan vad som helst. Denna mystiska egenskap.
VARFÖR HAR INGEN SAGT NÅGOT? Varför basunerades detta inte ut på föräldrautbildningen med flaggor och banderoller? Varför pratade vi om smärtlindring och amning? Varför talade man inte om föräldraskapets mest avgörande egenskap?! Akilleshälen!
Denna ouppnåeliga egenskap, som man så godmodigt hör från välmenande damer och herrar som skrattar kluckande åt de små liven och säger: "Det är b-a-r-a att ha lite t-å-l-a-m-o-d." Som om det vore enkelt. Som om det vore något som vi vanliga dödliga helt och hållet behärskade utan större krusiduller.
Nej. Här behövs inget"bara lite tålamod". Här behövs HARD CORE-tålamod. Vore den en drog, skulle jag sälja min själ för att få köpa den.
För utan den är vi förlorade. God help us.
