Med solhatten på svaj pratar Henry med mig. Och han har massa att berätta.
- Aadoodaa dajdoddooo di, säger han med eftertryck. Och lägger till; Addadda dåå!Det är eftermiddag och i gungan sitter en helnöjd Signe. Hon kan sitta där i timmar. Och bara gunga och gunga och gunga. Då kommer Leonard springande och vill bjuda mig på sandkaka med chokladsmak och glass. Och i ansiktet kan man läsa av dagens aktiviteter. Sand i håret och smutsmustascher. Det gör ett modershjärta riktigt lyckligt, för det betyder en härlig dag utomhus! Det är inte vår längre, det är försommar! Vinterdåsiga och yrvakna blinkar vi mot den bländande solen och häpnadsväckande naturen. Fattar noll. Var det inte snöhögar och takdropp som gällde? Typ i förrgår? Nej, häggblomningen och gullvivornas tid är här. Här gäller det att hänga med i svängarna. Utan att förtjäna det, utan att prestera eller beställa - så har försommaren kommit. Alldeles av sig själv. Lika ofattbart som att ett barn kan bli till. Av naturens växtkraft och vilja att börja leva och blomma igen, i rasande överflöd! Och hela den förvandlingen påverkar oss. Oavsett om det betyder krav eller lust, så påverkar det oss människor. Så det är bara att bestämma sig för om man vill låta sig insupa allt de stora och små och ofattbara miraklerna i naturen - eller om man ska skynda vidare till nästa punkt på listan. Och försöka lämna kraven åt sidan. Trädgårdens oändliga behov, balkongens vemodiga tillstånd eller fönstrens avslöjade smuts i den skarpa solen. Om man väljer att njuta istället, så väljer man aldrig fel. Om det så är för två minuter. Allting läker bättre i frisk luft. Kroppen och hjärtat. Våra barn sover bättre ute. Och de sover bättre inne om de varit ute. De blir gladare och lugnare. De lär sig gå snabbare och motoriken förfinas. De får känna, smaka och insupa livets upptäckarlust. Allt är roligare om man gör det utomhus. Äta, bada och leka. Och mitt uppstressade inre blir i balans när jag tittar ut över de böljande åkrarna här hemma. Jag tror ibland att utsikten från vårt kök har räddat min själ. För det är då jag inser att det finns perspektiv i livet. Och jag kommer ihåg att jag tror på Gud och att det finns en mening. Att någon bryr sig om fåglarna i träden och människorna i husen.
Det absolut vackraste just nu är ängen med miljontals maskrosor som lyser som ett helt himlavalv med solar. Det är det som är det fantastiska. Att även det som betraktas som ogräs kan vara vackert. Häpnadsväckande vackert. I naturen finns ingen diskriminering. I naturen finns bara mirakel.